_

Såhär på fredagen den 13:e tyckte vi att det passade med en runda bowling. När klockan slog runt 19.50 satt vi alla i Mr. Virdeborns fräsiga vrålåk som nyligen genomgått en omfattande P.I.M.P! (Proffesionel Icke-expensiv Modifierande Process). I hans nätta 2-dörrars sedan hade han nu en flashig ny bilstereo (med fjärrkontroll, som tyvärr kom på villovägar under natten men slutligen upphittades (dock utan både batteri och batterilucka, men de återfanns kort därefter, till allas lycka) ) samt helt sprillans nya lås till sina dörrar, 3 helt unika lås dessutom! Nåväl, så bar de så sakteliga iväg mot Magasin no. 17 (tror jag de heter va?) för en omgång kägelspel.

Herr Collryd hade tagit med sig en besynnerlig tingest denna kväll. En ytterst sällsam och sällsynt artefakt med superiör passform, ett skyddande och skymmande brätte samt en underlig, uråldrig och mäktig logotype från svunna tider. Denna huvudbonad, som burits av både kungar, kejsare och en och annan ovärdig ofrälse (Tomas) fick tjäna som vandringspokal under kvällen. När någon av kvällens deltagare träffade pissrännorna på sidan om banan fick han privilegiet att bära kepsen tills dess att någon annan träffade rännan. Vandringspokalen gjorde verkligen skäl för sitt namn, den vandrade en hel del under kvällen. Vandringspokalen synes nedan.



Kvällens deltagare: Slaktarn, Macka, Lillen, Calä


   

Ingen av oss ungick att bära vandringspokalen denna kväll.

Efter en medioker första serie började vi komma igång ordentligt. Slaktarn gick igång ordentligt och när han dängt 3 strikes på raken såg det nästan ut att bli en repris av den fina dagen för många år sen då han fick sitt ärofylldanamn, men tyvärr satte Lillen med nöd och näppe stopp för de på den sista rutan med en turlig dubbel-strike.



Resterande serier under den 1,5 timme långa sammandrabbningen gick mot en annan, lite mer oseriös tendens så småningom. Vissa element fanns ju dock kvar under hela kvällen. Caläs ivägskickande av klotet som alltid lät som om någon släppt en fetingbomb från andra världskriget mitt i rummet, Mackas strikes hit och dit, Slaktarns irriterande spärrar och Lillens totala sociala frånvaro.

Efter ett tag fick vi den brilljanta idén att föregående kepsbärare skulle lämna över kepsen till den som hade skjutit i rännan....detta resulterade i att mottagaren av kepsen oftats fick ett ordentligt reducerat synfält, vilket starkt bidrog till det mer oseriösa spelet framåt slutet av kvällen.



Slaktarn, Calä, Lillen (Bild på Macka saknas, då han fick kepsen så långt över huvudet att han försvann in i ett parrallellt universum)

Efter en graciös uppvisning av Macka fick vi ett recept på hur man skulle göra för att kirra en strike. Detta demonstreras här av Calä: http://www.youtube.com/watch?v=5y4x3omQZoM
Att lyfta benet/benen på detta sätt leder automatiskt till en strike, nästan alltid :)

Efter en tids spelande begav vi oss åstad i Calles pimpmobil för att lämna av Lillen som hade en viktig match dagen efter, eller nått. Vi upptäckt att det inte bara var han som varit i farten när de gäller pimpande. Mitt i stan stötte vi på detta spektakel:

Herr Charour, Mr Falafelvagnen himself hade börjat med julpyntet i tid må jag säga!

Resten av vägen körde vi med nerrullade rutor ( de enda 2 fönstren Calle hade i sin lilla vagn) diggandes Basshunters sommarplåga Boten Anna. I sin extas tappade Calä kvällen vandringpokal ut genom fönstret, varefter han nitade bromsarna, slängde i backen, gjorde en äkta handbromsvändning samtidigt som han slängde upp dörren, plockade upp kepsen, gjorde en dubbel backflip med skruv (med bilen asså) och spann vidare mot Lillen. Nåväl, det var kanske en smula överdrivet, men nått åt de hållet iallafall.

Efter avlämnandet av Lillen bar det av mot Hamburger Hill där en liten måltid intogs och samtal om kvällens bravader avrundade den spektakulära kvällen.