_

Arctic Monkeys stod för uppvaknandet denna Kristi Luftfärds dag, tonerna av Teddy Picker från det nya albumet nådde mitt trötta men samtidigt vakande hörselorgan, som efter en mödosam väg genom hammare, städ,  stigbygel, snäcka, Tom Sawyers underklädeslåda samt diverse nervtrådar tog sig till den tänkade köttklumpen innanför den skyddande skallen. Analys. Tolkning. Slutsats. Handling. Dags att stiga upp, it seems.

Masade mig upp ur sängen, stapplade iväg till köket och intog en frukost bestående av yoghurt av okänd smak, de kunde varit jordgubb eller smultron, eller hallon....kanske. Till detta jettenyttiga rågfras och ett glas juice. Slängde även i mig en kopp kaffe som tyvärr var på gränsen till blask, hade väl inte tankeverksamhet nog att dosera rätt. Nåväl, koffein som koffein....whatever floats your boat.

Nervositeten kröp redan längst ryggraden, snart skulle nämligen en storslagen kamp utspela sig. Sörplade kaffet sakta medan jag kikade ut genom fönstret på världen utanför....det småregnade, shiet. Nåja, lite vatten har väl inte skadat någon...eller jo, det har det ju. Men inte sätter det stopp för en planerad tävling i moderatbandy, allt som behövs är lite kläder för väder. Mr. Virdeborn anlände strax innan halv 10, utrustad till tänderna för att klara den blöta väderleken, vilket han tyckte att jag också borde göra. Så jag fixade fram ett par regnbyxor.

Snart bar det av, vi hade ytterligare 2 små tomtar att plocka upp längst vägen. First up var Herr Davidsson som hade med sig en hel packe klubbor, lite för många faktiskt. Faktum är att han fick slänga ut några eftersom all metall gjorde att bilen påverkades för mycket av jordens "bagnetfält". Efter lite kompensering kom vi äntligen iväg.
En stund senare rullade vi in i Havrida där Sir Barkman residerade. Med en synnerligen stilren regnjacka joinade han the riot och vi begav oss mot platsen för det stora slaget, Transtorpsbanan vid Lanna Golfklubb.

Väl framme tog vi oss tid att iföra oss regnavstötande mundering som skydd mot denna styggelse till väder. Efter betalning och förmannde och lyckoönskande lovord från personer i klubbstugan begav vi oss ut på banan. The race was on. Jag fick äran att gå ut först, i egenskap av min ålder. Att börja var dock ingen vanlig företeelse för min del resten av rundan, synnerligen osatisfierande. Resultaten i allmänhet var ungefär lika jämna som en motorväg i Sibirien, men trots detta höll vi modet uppe, något som vädret inte direkt lyckades med....men inte bröt vi ihop för det. Nej, stolthet och kämparglöd.


Davidsson målade lite grafitti i en sandbunker, bad!


Jag knäckte en gren vid utslag på 7:e hålet. Tack för det, hade jag inte träffat den hade bollen
förmodligen lagt sig i ett vattenfyllt dike.

Efter avslutade nio hål räknade vi samman poängen. Oerhört jämn match, spridning på endast 5 slag.
Segrande ur striden fann sig Herr Davidsson, tätt följd av Mr. Virdeborn. Tredjeplatsen delades av mig och Barkman. Calle stylade lite genom att slå iväg en golfboll...olyckligt vis följde även bladet till puttern han nyttjade med, vilket han nog inte planerat, stackarns.