_

Sugarplum Fairy dunkar i lurarna. eller, dunkar o dunkar. Prestandan i de medföljande öronsnäckorna till min trogna Creative Rhomba ger inget vidare kvalitetsljud, men de duger gott när man postar och inte är helt o hållet beroende av musikens fulla kompetens, då man måste koncentrera sig på det som kallas arbete, dagsverke, kneg, jobb...whatever you call it.

Kargt landskap, de svenska vintern skapar ett särskilt klimat. Husen står som de alltid står, året om. Men de är tyst överallt...allt som hörs är rasslandet från mopedens kedja som aningen överröstar musiken i mp3-spelaren samt en å annan vindpust. Folk blir påkörda i New York  eftersom de går omkring med hög musik i öronen och inte hör trafik och sådant, skrämmande.
 Själv har jag lätt o försvinna in i musikens värld på rundorna. En tillflyktsort som man själv kan variera efter smak och humör, till skillnad från den rutinmässiga, inövade brevbärarerundan som man säkerligen skulle kunna gå i sömnen.....fast ändå inte. Att försvinna in i musiken, leva sig in i den. Resa in i en värld av tonar, rytmer.....härliga chorus och lugna, stämningsfulla mellanspel som förbyts i snabba, kvicka stick. Vanlig företelse på rundan...man kommer på sig själv några trapphus längre bort. Oj, är jag här redan? Hur kom jag hit, har jag lagt rätt brev i rätt låda nu?

Trapphus efter trapphus, brevinkast efter brevinkast....trappa upp o trappa ner. Skaffa fastighetsboxar för sjutton, spara mina ben....

Nummer 35.....den kvämjeliga stanken av nån suspekt asiatisk mat slår emot mig när jag öppnar dörren, fiskar fram breven till första inkastet samt ett reklamblad samtidigt som jag snabbt letar fram breven till nästa inkast, kippandes efter luft i denna unika enklav...varje trapphus har sin charm.
Framme vid 6:e o sista inkastet....ingen reklam, tack! Ut ur trapphuset, halkar lite på isfläckarna utanför dörren, får fästa på några gruskorn....no broken bones. Upp på moppen o vidare till nästa ingång, bläddra fram post och reklam, in i trapphuset.....ny doft, denna gången blöt hund. Första inkastet, Magnusson....akta händerna här, sämsta inkastet på hela rundan....en vass kant på exakt fel ställe. Upp för trappan till nästa dörr, trött i benen. Svävnades i andra tankar som alltid, medans Morrissey raspar fram sina texter. This world, I am afraid....is designed for crashing bores.....